Vägen tillbaka

Igår red jag för första gången på 6 månader och 24 dagar på min egen häst. Känns fantastiskt även om jag vet att det är en lång väg tillbaka till där vi var i maj, om det ens går. Hon har faktiskt inte tappat så mycket muskulatur som jag befarade, men så klart har hon tappat. Nu börjar en långsam uppbyggnad från marken och från ryggen. Kommer fortsätta med tömkörningen två dagar i veckan och rida två dagar i veckan, varav en gång ute i snön. Under trettonhelgen kommer en tjej ut och håller tömkörningskurs för dem som vill. Jag ska definitivt vara med på det (lite mitt initiativ faktiskt).

Red idag också, mest för att det var fyra andra ekipage i vårt pyttelilla ridhus. Hade varit omöjligt att tömköra. Bara skritt arbete, övergångar halt-skritt, lite böjning och rakriktning. Rakrikta har alltid varit svårt, hon vill gärna skjuta ut rumpan eller böja på halsen. Ska försöka rida lektion så snart jag kan för vi måste få bukt med detta från början så hon inte musklar fel. Hur som helst känner jag att vi är på gång i alla fall :)