Kanonkulan

Snöfallet och blåsten till trots blev det en skrittur runt åkern i djupsnö. Hästen vara grymt pigg o laddad till tusen. Som att sitta på en dynamitgubbe som kan explodera när som helst. Första gången sedan i maj som jag rider ut helt solo. Att rida på lång tygel var inte att tänka på, hade aldrig gått. Lite läskigt faktiskt att rida ut ensam när hon är så där pigg...Nu brukar hon vara ganska snäll, men när hon blir rädd har det ju hänt att hon tvärvänt o dragit järnet med mig. Jag har faktiskt, måste jag erkänna, bytt till ett rakt tränsbett som jag tänker ha när jag rider ut. Har ju ett tredelat i vanliga fall. Fast jag har börjat fundera på om jag ska rida på rakt bett jämt. Tycker att jag ser tendenser att hon blir mer stört av det tredelade än det raka. Eftersom jag nu kommer använda båda får jag väl utvärdera det sen. Imorgon får hon vila, jag ska åka bort. Måndag o tisdag ska jag tömköra. Onsdagkväll är det kurs :D